Bredvid Malmö Stadion byggs det som ska bli MFF:s räddning, Nya Stadion (ja, den heter ju egentligen Swedbank stadion men det låtsas vi inte om. Det är svårt att bli att kasta suktande blickar på bygget. Tyvärr ser det ut som hela MFF också går och väntar på att ta Nya Stadion i besittning.
Så här några dagar efter storförlusten hemma mot Hammarby känns fotbollshösten som lång och mörk. Det finns inget som tyder på någon ljusning heller. MFF-truppen har visat sig precis så lövtunn som man skulle kunna ana innan säsongen. Visst, det är en extrem skadesituation just nu. Detta visar sig i vi ställde upp med ett mittfält bestående av tre 20-åringar och en bänk med en 18-åring och två 19-åringar.
Spelmässigt hängde vi faktiskt med Bajen hela matchen. Detta trots att mittfältet var det sämsta sedan Peter Sörensens dagar. Åhman-Persson och Tomelilla slet hårt, men saknar fullständigt förmågan att vända spelet. På kanterna har vi Molins som visar en dalande trend och Aubynn som mest visar dåligt humör och total ovilja att hjälpa till i försvaret. Jimmy Tuomas inhopp i 2:a halvlek var lovande, men han kan nog inte själv vända formkurvan.
Nä, problemet var ett helt annat. Ett flertal hårresande individuella misstag gav Hammarby 4 mål. Man ska inte kunna släppa in 4 mål, speciellt inte på hemmaplan. Bedrövligt målvaktsspel och positionsspel i försvaret. Varför läcker det alltid mellan mittback och ytterback tex? Vincentz kan få godkänt med viss tvekan, iövrigt är det underkänt. Dixons insats kan nog kvalificera sig som en av de sämre insatserna på Stadion sedan Koukaous dagar.
Nu är det Kalmar som gäller, dessutom i ett dubbelmöte. Jag sträcker mig så långt att jag nöjer mig med allt annat än 0 poäng på dessa 2 matcher. Kalmar är stora, starka, målfarliga och helt enkelt bäst i allsvenskan. Vad ska MFF sätta emot där egentligen?
Hoppet står till anfallarna. Både Toivonen och JJ var alldeles lysande mot Hammarby. Att skramla ihop 2 mål och en mängd chanser utan understöd från mittfältet var imponerande. Det ser också ut som att Daniel A är tillbaka. Detta är oerhört viktigt. Danne är faktiskt en av de bästa spelarna i allsvenskan och behövs verkligen. Labbe får vi nog vänta lite till på, men kanske kan nye dansken Mike Jensen från Bröndby fylla upp hans plats. Jag väljer att hoppas på. Då blir det en startelva som ser ut så här (behöver jag nämna att jag föreslår ett målvaktsbyte?):
Dusan
Vincentz, Dixon, Halsti, Järdler
Åhman-Persson, Andersson, Jensen, Tuoma
Toivonen, Johansson
Min tanke är att stänga kanterna och ge ett bättre understöd till ytterbackarna. Dixon får en ny chans, egentligen bara för att det inte finns några alternativ. Förhoppningsvis kan Touma fortsätta sitt positiva spel samt så får vi hoppas på Mike faktiskt är bra.
Jag har på senare tid efterfrågat nyförvärv. Nu har vi fått Åhman-Persson, Tuoma och Jensen. Det var nog inte vad jag hoppades på. Jag vill fortfarande ha Pontus Farnerud och en ny målis. Egentligen saknas det en mittback också, vad gör Laurent Blanc nuförtiden?
