Himlen är alltid lika blå…
Jag är en motgångssupporter. I all bedrövelse efter en usel säsong av MFF så är det rätt gött att tyst för sig själv konstatera detta. Man kan då se sig som lite bättre än de flesta andra MFF-supportrar. De som istället för att sitta och huttra i snålblåsten på Stadion sitter och äter Tapas på Restaurang Davidshall, bowlar eller tittar på ”Hit med sangen”.
Ja, jag menar alltså inte att jag trodde på vinst när jag gick till MFF-Elfsborg i söndags. Det är inte det som det handlar om, utan att helt enkelt ta sig dit. Jag menar heller inte att jag sitter där på läktaren med ett fånleende och entusiastiskt applåderar de fina intentioner.Passionen för ett lag är en helt annan grej. Det är ett evigt martyrskap utan lyckligt slut. Framgångar ger till slut alltid bakslag. Det fina är dock att det även är tvärtom, om än i mindre omfattning.
Nästa år kommer jag sitta där igen. På sektion E, plats 45. Jag kommer även ägna hela vintern till att fundera på nyförvärv, på nya Stadion och på hur Rolle ska lägga upp taktiken. Jag kommer att gå på obetydliga träningsmatcher mot danska ängagäng på ett svinkallt Helenholm. Jag kommer att tro på guld där nngång i februari och jag kommer antagligen bli lika besviken igen. Det är dock detta som är tjusningen.
Framåt Malmö!
Heja di Blåe!
Filed under: Uncategorized | 2 Comments
Hoppet Johan, Hoppet, det är det vi lever för
haha
Även om jag inte är så mycket för hopp så är det så sant som du skriver. Mitt Elfsborg gick ju inte heller som förväntat i år men visst kommer jag följa dem nästa år också.
Må bästa lag vinna.